Här publiceras frågor och svar som ska vara till hjälp för dig som arbetar med tillämpningen av standarden.

SS-EN 1995-1-1 Kantavstånd - träskruv

Fråga publicerad 2023-01-04.

Fråga: Enligt de regler som finns i 8.3.1.2 (7) så kan en 6 mm självborrande träskruv inte användas utan förborrning i 45 mm C24-virke smalare än 120 mm, dvs 6x10=60 mm till var kant, oavsett lastriktning. I praktiken gäller detta även en 5 mm träskruv då kantavståndet blir 50 mm, så en 95 mm regel räcker inte. Detta torde vara över måttan konservativt. 5 och 6 mm träskruv används frekvent utan förborrning med mindre kantavstånd än så i 45 mm C24. De kantavstånd som anges i tabell 8.2 torde vara tillräckliga. Kan man ta stöd av praxis i en sån här fråga? Kommer nästa version av EK5 innehålla nya riktlinjer angående träskruv? Eller måste man vända sig till skruvtillverkarna och be dem ta fram ETA?

Svar: Kantavstånd för fästdon är en återkommande fråga. Till exempel vid infästning av stabiliserande skivor där två skivor möts över en 45 regel. 22,5 mm per sida. Kantavstånd skall hållas för skivan och för regeln. Det är inte många enheter som får en resulterande kraft vinkelrätt fibrerna, men några får det. Det blir en belastad kant alltså, 7d för både plywood och regel. Om fästdonet sätts 12,5 mm från regelkanten och (om ingen tolerans räknas in) 12,5 mm från skivkanten blir fästdonet diameter 1,79 mm. Praxis är att man använder grövre skruv och spik. Några fästdon får kraften parallellt med regeln och då kan kantavståndet 3d användas för plywood och 5d för virket. Alltså 8d totalt på 22,5 mm vilket ger 2,8 mm i diameter.

Ska man idag frångå normen så är ETA en möjlighet.

Nästa eurokod 5 kommer att innehålla mer reglar om träskruv men i nuvarande version är avståndskraven ungefär desamma. Det ser inte ut att ha blivit stöd för nordisk praxis (industrin). 8.3.1.2(7) tillåter dock nationell val, vilket gör att de kan ändras för Sverige.

Det sker en omröstning om EN 1995-1-1 i september 2023. Sverige bör då lämna kommentar om detta.

 

SS-EN 1995-1-1 Klimatklass för balkong i KL-trä

Fråga publicerad 2023-01-04.

Fråga: Vilken klimatklass bör man tilldela en balkong i trä som är skyddad mot direkt nederbörd? Det finns flera exempel där KL-träbalkonger har byggts och även andra utomhus element i KL trä men inga tillverkare verkar acceptera klimatklass 3 på sina KL-element. Läser man hos SMHI är den relativa fuktigheten bara i januari oftast 85–95 % vilket borde hänvisa alla utomhus element till klimatklass 3.

Svar: Om balkongen är skyddad mot direkt nederbörd, kan det räknas som klimatklass 2. Vanligtvis är balkonger inte skyddade till 100 % mot direkt nederbörd.

KL-trä, alltså korslimmat trä, bör ju kunna uppvisa att det limmats med typ I-lim. KL-träskivor som tillverkas med CE-märkning är inte avsedda för användning i klimatklass 3. Modifikationsfaktorn för deformation, k_def, är beroende av klimatklass och antal brädskikt och påverkar egenskaperna för KL-träskivor, Vanligtvis anges denna faktor i KL-trätillverkarens produktblad eller i tillverkarens European Technical Approval, ETA.

Eftersom det handlar om en balkong så tycker jag att man bör vara försiktig.

Är det en helt inbyggd balkong där undersidan också är skyddad skulle man kunna tänka sig klimatklass 2. Det bör dock vara möjligt att inspektera skicket av trädetaljerna.

Är det en balkong med bara ett tak för att ta det värsta i nederbördsväg så bör den läggas i klimatklass 3. Det bör specificeras vilka kravet som gäller för nederbördskydd. Det vill säga om det regnar/snöar mycket sällan för att inte säga aldrig på den.

Den relativa fuktigheten i januari är oftast 85-95% (https://www.traguiden.se/om-tra/byggfysik/fukt/fukt/fuktinnehall-och-sorptionskurvor/?previousState=1 vilket då ger en ytfuktkvot som ligger runt 20 procent  och runt 15 på sommaren om ytan inte utsätts för direkt solstrålning vilket motsvarar ungefär klimatklass 2

3.1.3 Lastvaraktighets- och klimatklasser - TräGuiden (traguiden.se) nämner för klimatklass 3 KL-träkonstruktioner som är helt oskyddade för väta eller i direkt kontakt med mark.

En konsolande balkong har ingen möjlighet till omledning av bärighet. Hade det varit en annan konstruktion/användning så behöver ju inte försiktigheten vara så stor. Här får ju frågeställaren göra en bedömning baserat på hur nederbördskyddad balkongen är.  Sedan är det upp till byggnadsnämnden och kontrollansvarig att avgöra vad som är rätt eller fel.

 

SS-EN 1995-1-1 Hållfasthet på golvreglar i sekelskifteshus

Fråga publicerad 2022-06-28.

Fråga: I äldre flerbostadshus från sekelskiftet används ofta 4" x 9" eller 6" x 9" reglar som golvreglar i bjälklagen. Vilken hållfasthetsklass skall man använda om man kontrollräknar dessa reglar enligt eurokoderna?

Svar: Eurokod 5 säger ingenting om det. Hålfasthetsklass kan evalueras med visuell sortering av en expert som kan det. För beskrivna konstruktioner rekommenderas nog vanligtvis att anta en hållfasthetsklass på C24.

SS-EN 1995-1-1 Minsta längd på träkomponent

Fråga publicerad 2022-06-28.

Fråga: I eurokoden anges det inte någon minsta längd på en träkomponent. Detta verkar vara upp till konstruktören att avgöra. De som arbetar med trä känner normalt till att man inte kan använda hur korta bitar som helst eftersom de riskerar att spricka. Reglerna kring ändavstånd för förbindare är inte tillräckliga. Som exempel kräver en 3,1 mm spik ett ändavstånd på 10d = 31 mm för obelastad ände. Att använda en 2x31=62 mm lång regel i en konstruktion kan knappast anses vara lämpligt. Finns det någon tumregel eller finns det planer på att lägga till något om detta i kommande uppdaterade standard?

Svar: Det finns inga regler angående minimilängd i nuvarande Eurokod 5 och det finns heller inga planer på att lägga till det i kommande uppdaterade standard.

Frågeställaren har förstått saken rätt: Korta bitar är olämpligt inte bara för att de riskerar att spricka p.g.a. fästdon utan de är bl.a. även mer känsliga för torksprickor.

 

EXTRA INFO: Kilarna som man lägger in i knuten mellan överram och underram vid utkragande takfot (när den teoretiska knuten ligger utanför upplaget) får man ibland bekymmer med när det uppstår torksprickor som delar kilen i två delar. Det är därför lämpligt att  kilen skall torkas ner till en fuktkvot på 12-15% före montage för att i görligaste mån undvika uttorkning med åtföljande sprickor

Tillåten variation för medelfuktkvoten anges i SS-EN 14298. Vid mätning av fuktkvoten i samtliga virkesstycken i ett parti med målfuktkvoten 16 % tillåts det genomsnittliga värdet på hela partiets fuktkvot (partiets medelfuktkvot) att hamna mellan 13,5 och 18 % för att vara godkänt. För de enskilda virkesstyckena i ett parti ska fuktkvoten hos 93,5 procent av dessa hamna mellan 11,2 och 20,8 %. Man brukar då använda värdet 30 cm från ände för fuktkvoten på plank/brädor. Då skall man alltså undvika ändarna.

SS-EN 1995-1-1 Överlappning och spikavstånd i förband stål mot trä

Fråga publicerad 2022-02-21.

Fråga: Enligt 8.3.1.1 (7) så får spikar i ett förband med tre delar överlappa i mitten om (t - t₂) > 4d. I infästningar av takstolar, där t ofta är 45mm, med dubbla vinkelbeslag som fästs med ankarspik, (vanligtvis 4,0x40), så uppfylls inte detta krav. Eurokoden säger dock inte uttryckligen vad som gäller när detta krav inte uppfylls. Ska man tolka det som att man då behöver uppfylla minsta spikavstånd enligt tabell 8.2 och därmed förskjuta beslagen?

Svar: Kravet på minsta virkestjocklek t i uttrycket (t-t₂) > 4d gäller. Tabell 8.2 gäller för trä spikat mot trä. För stål mot trä gäller tabell 8.2 och 8.3.1.4. (8.3.1.4. anger att inbördes avstånd mellan spikar enligt tabell 8.2 kan multipliceras med faktorn 0,7).

Standarden är inte tydlig med när avståndet mellan mötande spikar inte anses gå omlott. Uppfylls avstånden mellan mötande spikar enligt kraven i tabell 8.2 kan de inte anses gå omlott.

Att tillämpa tabell 8.2 direkt, utan reduktion med 0,7, ger ett resultat på säker sida.

 

SS-EN 1995-1-1 Skruv i ändträ

Fråga publicerad 2021-09-03.

Fråga: I svaret till frågan "Förankring för lyftkraft av vind på tak i trähus" så står det ”Att man inte får använda spik eller skruv som lastbärare i ändträ i Sverige är korrekt”. Stämmer verkligen denna tolkning av eurokoden? I SS-EN 1995-1-1, 8.7.1.(4) står det "För träskruv med slät hals med diameter d > 6 mm gäller reglerna i avsnitt 8.5.1" och i 8.7.1.(5) står det "För träskruv med slät hals med diameter högst 6 mm gäller reglerna i avsnitt 8.3.1."

Är det en korrekt tolkning att träskruv med slät hals med d > 6 mm och helgängad träskruv kan bära last även i ändträ eller bör även dessa typer av skruv antas inte kunna bära last i ändträ?

Svar: Enligt EKS 11 får 8.3.1.2.(4) inte tillämpas, vilket innebär att spik i ändträ inte kan antas bära last i Sverige.  Detsamma gäller då träskruv med slät hals med diameter högst 6 mm. Skruvar med d > 6 mm kan användas.

Men de flesta värden för bäddhållfasthet, utdragshållfasthet, kantavstånd etc. bygger på att fästdonet applicerats vinkelrätt fibrerna. Det finns därför ett val i EKS att inte använda 8.3.1.2 (4). Utdragshållfastheten är normalt inte känd även om diametern är större än 6 mm, och vilka kantavstånd som gäller är heller normalt inte känt.

Det innebär att frågan blir hypotetisk.  Hur ska man beräkna den lastbärande förmågan hos till exempel en 8 mm skruv i ändträ när det inte finns några uttryck för att beräkna den EK5? 997

 

 

SS-EN 1995-1-1 Vippning av limträbalk i treledstakstol

Fråga publicerad 2021-09-03.

Fråga: Hur beräknas risken för vippning av limträbalk ovanför tryckstävorna i en treledstakstol med underspända takbalkar? Ska trycksträvorna ses som stöd och vippning beräknas enligt kap 6.3.3 i SS-EN 1995-1-1? Enligt Limträ Handbok utgiven av Svenskt limträ (2001) så kan effektiv balklängd sättas till dubbla balkhöjden vid kontinuerligt stagad överkant. Men balkarna förutsätts då vara vridningsförhindrade vid stöd. I Dimensionering av träkonstruktioner, Del 1, (2019) så finns en figur 6.33 (se nedan) som visar stagning av undersida balk vid mellanliggande stöd med hjälp av stålstänger som fästs till takåsar. Är det vad som krävs för att se balken som vridningsförhindrad? Vanligtvis saknas denna stagning och anses då stagningen ske genom hålplattor mellan balk och trycksträva eller mellan balk och takplåt/åsar var tillräcklig?

Nedan ses en bild på två takstolar av denna typ.  Hur ska risken för vippning av limträbalken mot yttertak beräknas? I överkant så stagas den av takåsar eller TRP-plåt som styr knäcklängden i horisontalled men vid trycksträvorna som fungerar som stöd så finns det ingen stagning i underkant. Behövs stagning och vilken beräkningsmetod kan användas?

 

 

Svar: I EN 1995-1-2 ,  6.3.3(5) i EN 1995-1-2 anges att vippning inte behöver beräknas om tryckkanten är fast.

Om det blir tryck i underkanten av balken vid mellanliggande pelare, behövs stagning av undersidan, till exempel på det vis som visas i Figur 6.33 ovan. Om det inte blir tryck i underkanten av balken, räcker det med stagning via takåsar. Takåsar kan räknas som stöd mot vippning om de är utformade för att förhindra horisontella deformationer.

 

I de två taken måste den spända linan i underkanten på konstruktionen styras horisontellt om den ska kunna utgöra en stagpunkt för de vertikaler som går från balken ner mot linan. Lederna i takbalken måste också vara vridstyva, såväl som upplagen. Kantring mellan lederna av takbalksdelarna måste undersökas om inte vertikalerna (trycksträvorna) är inspända och kan ta moment tvärs takbaken i infästningen.

 

SS-EN 1995-2 Lastvaraktighet för trafiklast

Fråga publicerad 2021-09-02.

Fråga: Lastvaraktighetsklass för trafiklast som innefattar dynamiskt tillskott. Enligt SS-EN 1995-2, 2.3.1.2 bör variabla trafiklaster betraktas som korttidslaster. Vi antar att detta gäller trafiklastmodeller enligt SS-EN 1991-2. För lastmodell 1 och 2 anges lastvärden inklusive dynamiska tillskott. Dessa laster har alltså max-värden som belastar konstruktionen under någon enstaka sekund. Kan variabla trafiklaster inklusive dynamiskt tillskott betraktas som momentana laster?

Svar: Nej. Enligt SS-EN 1995-2 måste den variabla trafiklaster inklusive dynamiskt tillskott räknas som korttidslast för träbroar. Storleken på det dynamiska tillskottet vet man uppenbarligen inte, så att betrakta den som korttidslast är det mest rimliga.

SS-EN 1995-1-1 Skruvar med grövre dimensioner än 30 mm

Fråga publicerad 2021-09-02.

Fråga: SS-EN 1995-1-1, avsnitt 8.5.1.1 gäller skruv upp till 30 mm. Vad gäller för skruvar med grövre dimensioner?

Svar: Enligt SS-EN 1995-1-1, avsnitt 8.1.1 ska karakteristisk bäddhållfasthet provas enligt EN 26891 och EN 28970 för skruv med större diameter mer än 30 mm. Övriga punkter i 8.5.1.1 gäller.

Det är möjligt att tillverkare har beräkningsparametrar som bestämts med dessa metoder.

 

SS-EN 1995 Spik eller skruv i ändträ - kantavstånd

Fråga publicerad 2021-05-18.

Fråga: Vilket kantavstånd gäller när man skruvar eller spikar i ändträ? Exempelvis en syll till en regel, som i figur 8.8(a) men där kraften verkar vinkelrätt fibrerna och inte parallellt som figuren visar.

Svar: Eurokod 5 har inga regler för kantavstånd för spikar och skruvar i ändträ med kraften vinkelrätt fibrerna.

Observera:

8.3.2(3) Spik i ändträ bör inte anses kunna ta axiell last.

8.3.1.2(4) Får inte tillämpas enligt EKS.

Figuren 8.8.(a) Skall inte tolkas som stående regel mot liggande syll.

SS-EN 1995-1-1 Linverkan i skruvförband

Fråga publicerad 2021-03-01.

Fråga: Villkoret i kapitel 8.3.3 (ekvation 8.28) ska uppfyllas om man har en skruv i ett skruvförband mellan en tjock stålplåt och en träregel där skruven är belastad av både en tvärkraft och en axiell kraft. Tvärkraftskapaciteten beräknas enligt ekvation 8.10 c, d och e. Är det tillåtet att utnyttja linverkan när man beräknar tvärkratskapaciteten i ett sådant fall? Om detta är möjligt, måste man då begränsa den axiella kraften i skruven till 3/4∙F_ax , eftersom 1/4∙F_ax används för tvärkraftskapaciteten?

Svar: Linverkan får tillämpas i detta fall. Det finns ingen begränsning i Eurokod 5 för att kombinera linverkan och ytterligare axiell kraft.

En axiell kraft på 3/4∙F_ax är för hög, om 1/4∙F_ax räknas som linverkans del.

1/4∙F_ax är skjuvkraften som tillåts av Eurokod 5 till skruvens brott i axiell riktning (detta är konservativt).

Tvärkraftskapaciteten som ges av ekvation 8.10 (inklusive 1/4∙F_ax) motsvarar skruvens fulla axiella kapacitet (även om ekvationen är konservativ). Att lägga till en axiell kraft på detta kan inte motiveras.

Det är osäkert om Ekvation 8.28 är lämplig för denna beräkning, eftersom ekvationen är särskilt avsedd för spik. Det är möjligt att helt enkelt avsätta en del av kapaciteten till linverkan (förutsatt att ekvationerna 8.10d och 8.10e kräver 100% av dragkapaciteten) och avsätta en annan del av kapaciteten för en axiell kraft. Eurokod 5 ger inga formler för detta, och det överlåts till ingenjören att bestämma hur man ska göra det på ett säkert sätt.

 

SS-EN 1995-1-1 Förankring för lyftkraft av vind på tak i trähus

Fråga publicerad 2021-03-01.

Fråga: Ett tak kan utsättas för avsevärda lyftande krafter från vindlast. I många fall överstiger de egentyngden. I småhusbyggnation förankras vanligen takstolar i hammarbandet med vinkelbeslag och det är som regel inget problem att räkna hem den uppåtriktade kraften. I de allra flesta trähusen är hammarbandet spikat med maskinspik i ändträet på väggens stående reglar med cc-avståndet 600 mm. I många fall är detta det enda förbandet mellan väggen som helhet och hammarbandet, bortsett från sekundära konstruktioner som skivbeklädnad, fasad etc. I Eurokod 5 anges att "Spik i ändträ bör inte anses kunna ta axiell last". Alltså finns det beräkningsmässigt inget som håller fast våra svenska villatak när det blåser, utom möjligen några gipsskruv. Man kan såklart luta sig på praxis och erfarenhet och peka på det faktum att hammarband som slits loss är ett okänt fenomen, men det rimmar inte med metodiken i övrigt. Det borde finnas något sätt att tillgodoräkna sig reducerade värden på spik i ändträ så att man på ett ingenjörsmässigt sätt kan räkna hem även dessa konstruktioner som ju bevisligen håller. Man blir i praktiken annars tvungen att montera stående reglar mot hammarband med vinkelbeslag. Är detta något som är planeras för i den kommande uppdaterade EK5?

Svar: Bra synpunkt, vi har meddelat detta till Eurokod 5-kommitteen. I senaste utkastet finns det mer information om skruv i ändträ, men ingenting om spik i ändträ.

Att man inte får använda spik eller skruv som lastbärare i ändträ i Sverige är korrekt. Det har man inte kunnat förut heller men det stod inte i någon text i gamla regler. Spik eller skruv genom hammarbandet och ner i änden på regeln får nog mera ses som ett praktiskt montageförfarande.

Det man får göra när lyftkrafterna blir större än mothållande kraft är att till exempel använda vfz-bandstål (eller passande beslag) över takstolen vid upplaget och dra ner det på den regel som takstolen oftast står över (och fästa bandet förstås) eller i balken, om takstolar och stående reglar inte står över varandra, och sedan förankra balken i dess upplagsreglar. Sedan förankras dessa nere vid syllen om egentyngden av 1,2 m vägglängd (om takstolsavståndet är 1,2 m) inte räcker som ytterligare mothåll. Syllen förankras sedan för lyft och tvärkrafter i byggnadsgrunden. De krafter som uppkommer måste tas upp, även i småhus.

För en enskiktsvägg med skivor på ömse sidor om bärande stående regel kan naturligtvis skivkantens fästdon hjälpa till. Krav på kantavstånd brukar dock vara svåra att uppfylla, både i skivan och på hammarbandet/syllens lågkant. Dessutom kanske skivorna samtidigt fungerar som skjuvelement och då ökar lasten på fästdonen i den horisontella skjuvlastens bortkant.

Numera använder man sig man sig av flerskiktsväggar och skivorna sitter inte symmetriskt eller kanske inte alls på den bärande regeln. Det finns alltså ännu större anledning att leda ner krafterna och förankra dem, eller fördela dem över väggtjockleken och över avståndet mellan takstolsbärande reglar.

 

SS-EN 1995-1-1 Ökning av böjhållfasthet i veka riktningen

Fråga publicerad 2021-02-01.

Fråga: Om man har en teoretisk regel på 150x50 av massivt trä. Får man då öka böjhållfasthetsvärde för böjning i svaga riktningen, där höjden blir 50 mm, enligt 3.2 (3)?

Svar: Ja, det får man göra om densiteten är 700 kg/m3 eller mindre.

För trä med mindre hållfasthetsklasser kan det vara rimligt att anta k= 1.0. Det finns studier som visar att dimensionseffekten är mindre med mindre hållfasthetsklasser. T.ex: Rouger F, De Lafond C, El Quadrani A (1993) Structural properties of French grown timber according to various grading methods. CIB W 18 paper 26-5-1, Athens, USA.

 

SS-EN 1995-1-1 Tryck vinkelrätt fiberriktningen

Fråga publicerad 2020-06-25.

Fråga: Jag har en fråga angående tryck vinkelrätt fibrerriktningen för en limträbalk. När man bestämmer den effektiva area, A_ef , står det att man kan öka den verkliga kontaktlängden l med 30 mm, dock inte med mer än a, l eller l1/2, se figur 6.2. Frågan gäller då a-måttet. Enligt figuren 6.2 är a-måttet endast till vänster om upplag. En balk som är upplagd på en knap på en pelare, har då enligt mig ett a-mått på 0 mm. Då kan man väl inte lägga till 30 mm på höger sidan?

Svar: i så fall får man inte lägga till en längd på vänster sidan (a = 0), men man får lägga till en längd av 30 mm (men inte mer än l eller l1/2) på höger sidan.

 

 

SS-EN 1995-1-1 Tryck vinkelrätt fiberriktningen

Fråga publicerad 2020-06-23.

Fråga: Min fråga gäller tryck vinkelrätt fiberriktningen för trä. Enligt 6.1.5 får den verkliga kontaktlängden l ökas med 30 mm men inte med mer än a. Enligt figur 6.2b är a ritat på andra sidan ändupplaget. Om a är noll, betyder det att man inte får öka kontaktlängden med 30 mm? Gäller det även mittupplag där man skarvar över mittupplaget? Fråga 2. Angående förstoringsfaktorn k_c90 i 6.1.5. Kan man använda förstoringsfaktorn för laster som är längre bort från upplaget än 2h om man även har laster som är närmare upplaget än 2h?

Svar: Anmärkning: Denna paragraf är fullständigt omskriven i tillägget SS-EN 1995–1-1:2004/A1:2008.

Svar på fråga 1: Nej, man får inte öka kontaktlängden med 30 mm på sidan av a om a är 0 mm, eftersom det finns inget material med en längd av 30 mm på denna sida.

Svar på fråga 2: Nej, L1 enligt figur 6.2b är den kortaste längden mellan tryckytorna. Man behövs att ta k_c90 = 1.0 om laster är närmare eftersom det finns en ökning av lokala spänningar i denna situation.

 

SS-EN 1995

Fråga publicerad 2019-09-11.

Fråga:

Effektiv diameter träskruv:

1. Jag har en 6x90 mm träskruv. Den har yttre gängdiameter 6 mm och inte gängdiameter 3,8 mm. Enligt 8.7.1 (5) ska den vid tvärkraftsbelastning räknas som en spik. Vid tvärkraftsbelastning vill jag även räkna med linverkan. Vid linverkan måste jag veta den axiella bärförmågan. Den axiella bärförmågan för träskruv beräknas enligt 8.7.2. Där får jag räkna den som en träskruv eftersom diametern är 6 mm eller högre (8.7.2 (4)). Så i tvärkraftsbelastning är den en spik, men vid axiell belastning är den en träskruv. Stämmer det?

2. Jag har en 8x80 mm träskruv. Den har en yttre gängdiameter på 8,0 mm och en inre gängdiameter, d1, på 5,3 mm. Den effektiva diametern blir 5,3x1,1=5,83 mm. Ska man använda den effektiva diametern i 8.7.1 (3) och (4)? För i så fall ska den räknas som en spik. Eller använder man den yttre gängdiametern och räknar den som träskruv? I "Dimensionering av träkonstruktioner del 2" Från Svenskt trä på sida 51 står det att den effektiva diametern endast ska användas vid beräkning av flytmoment och hålkanthållfasthet.

3. Jag har en 5,0x90 mm träskruv. Kan jag på något sätt räkna på axiell belastning för den träskruven? I avsnitt 8.7.2 anges bara formler om diametern är större eller lika med 6 mm. 4. Jag jämför kant- och ändavstånd mellan en 5 mm träskruv och en 7 mm träskruv. 5 mm träskruv räknas som spik vid kant- och ändavstånd, och en 7 mm träskruv räknas som skruv. Det innebär att en 5 mm träskruv får större kantavstånd än en 7 mm träskruv, räknat i millimeter. Det känns ju i praktiken orimligt om dom är lika i övrigt. Tar eurokoden hänsyn till det på något sätt eller är det bara en teoretisk bedömning som görs?

Linverkan skruv:

1. Jag har en skruv, M8, i hållfasthetsklass 8.8. Den fäster ihop två st virkesbitar. På båda sidor är det brickor med inre diameter 8,4 mm och yttre diameter 24 mm. Det är även en mutter på andra sidan skruvhuvudet. Vid tvärkraftsbelastning vill jag räkna med linverkan. Den axiella bärförmågan för en skruv med bricka och mutter är stor i jämförelse med tvärkraftsbärförmågan. I 8.2.2 (2) redovisas begränsningar av linverkan i förhållande till skjuvbärförmågan. För träskruv får man öka bärförmågan med 100 % men för skruvar får man bara öka bärförmågan med 25 %. Varför är det större procentvärde för träskruv? Jag tänker att det sker en väldigt tydlig linverkan vid skruv med mutter och bricka.

2. Står "träskruv" för alla sorters träskruvar så som Fransk träskruv och dubbelgängad träskruv?

3. I "Dimensionering av träkonstruktioner Del 3" från Svenskt trä på sidan 30 visas ett exempel med stålplåtar och skruvar. Där står det att eftersom stålplåt används får full linverkan tillgodoräknas. Där verkar det inte finnas någon begränsning för hur stor del Fax,Rk /4 får vara. Kan man tänka likadant för skruvar med mutter och stor bricka?

 

Svar:

Generellt: De tillägg och rättelser till standarderna som finns skall finnas med vid tolkning av grundstandarden. SS-EN 1995-1-1:2004/A2:2014 är ett sådant tillägg där det finns ändringar och kompletteringar för spik och skruv.

Fråga 1

Träskruv.
6x90 mm

Antar helgängad skruv. Ingen slät hals

d = 6 mm, l = 90

d₁ = 3,8 mm

8.7.1 (1)P "Effekten av den gängade delen av skruven ska beaktas vid bestämning
av bärförmågan genom att an-vända en effektiv diameter, d_ef, vid bestämning av flytmomentet och bäddhållfastheten för den gängade de-len.
Den yttre gängdiametern d ska användas för att bestämma centrumavstånd, kant- och ändavstånd och det effektiva antalet skruvar.".

8.7.1(2) Gäller ej
8.7.1(3) Gäller d_ef = 1,1 x 3,8 = 4,18 mm
8.7.1(4) Gäller ej
8.7.1(4) 8.3.1 Gäller: Tvärkraftsbelastade spikar.

Axiellt belastad träskruv
8.7.2(4)

6 mm < d < 12 mm
0,6 < d₁/d < 0,75

d₁/d = 0,63

Utdragskapacitet enligt uttryck 8.38

Fråga 2

Träskruv 8x80
Antar helgängad skruv. Ingen slät hals.
d = 8, l = 80
d₁= 5,3

8.7.1 (1)P "Effekten av den gängade delen av skruven ska beaktas vid bestämning av bärförmågan genom att använda en effektiv diameter, d_ef, vid bestämning av flytmomentet och bäddhållfastheten för den gängade delen. Den yttre gängdiametern d ska användas för att bestämma centrumavstånd, kant- och ändavstånd och det effektiva antalet skruvar.".

8.7.1(2) Gäller ej här
8.7.1(3) Gäller här. d_ef = 1,1 x 5,3 = 5,83
8.7.1(4) Gäller ej här. "För skruvar med diametern d_ef > 6 mm, gäller reglerna i avsnitt 8.5.1.".
8.7.1(5) Gäller här. "För skruvar med diametern d_ef ≤ 6 mm, gäller reglerna i avsnitt 8.3.1.".

Fråga 3

Träskuv 5x90
d = 5, l = 90

Axiell belastning

8.7.2(4) "För förband i virke av barrträ med träskruvar i enlighet med SS-EN 14592 med":

6 mm < d < 12 mm
0,6 < d₁/d < 0,75

Villkor uppfylls ej. Tillverkaren kan ha ett ETA där värden för utdragskapacitet kan anges.

Fråga 4

I tillägget SS-EN 1995-1-1:2004/A2:2014 (Sv) är d ändrat till d_ef Vilket gör att det blir relativt grova dimensioner på yttergängan. 6 mm är en gräns då förborrning skall övervägas. Speciellt med slät hals

Se 10.4.5

Linverkan

Fråga 1

SB8.8 M8 med mutter och brickor. Antar fyrkantsbrickor min 24x24x2,4 (10.4.3(2)). Brickor kan behöva dimensioneras för den spänning vinkelrätt fibrerna som utnyttjas.

8.2.2(2) "Om Fax,Rk inte är känt bör bidraget från linverkan sättas till noll.

För förbindare i förband med ett skjuvningsplan sätts den karakteristiska utdragsbärförmågan Fax,Rk, till den lägre av bärförmågan i de två förbandsdelarna. De olika brottmoderna illustreras i Figur 8.2. Vad gäller utdragsbärförmågan Fax,Rk, för skruvar får motståndet från brickor medräknas, se 8.5.2(2).".

Tolkning: Mycket stora dragkrafter kan fås med brickor relativt tvärkraftskapaciteten i trä. En försiktig begränsning.

Fråga 2

Dubbelgängad träskruv faller utanför SS-EN 14592 och EK5. Ett ETA för skruven skall ange hur den skall beräknas.

Fråga 3

Enskilda brickor skall inte jämföras med en heltäckande plåt. I EK5 finns inga andra anvisningar om linverkan än det som anges under 8.2.2(2).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SS-EN 1995 Klimatklasser

Fråga publicerad 2019-09-04.

Fråga: Jag skriver just nu mitt examensarbete inom byggteknik och har stött på ett tolkningsbekymmer av Eurokoderna gällande klimatklassen. I ett samverkansbjälklag av KL-trä och betong har vi utifrån simuleringar kommit fram till att den relativa fuktigheten i anslutningen mellan materialen under de första tre månaderna efter uppförande kommer att ligga på nivåer mellan 80–85%. Detta kommer sedan med tiden att torka ut och nivåerna blir betydligt lägre. Kan man med hänsyn till detta välja klimatklass 2? Tillägget till Eurokoderna som ska komma att behandla samverkansbjälklag i framtiden har vi fått tillgång till i form av ett utkast under arbete, och där beskrivs att anslutningen mellan materialen ska utföras sådan att man hamnar i klimatklass 1 eller 2

 

Svar: Uttorkningstiderna varierar troligen med hur anslutningsytan ser ut och om någon fuktisolering har anbringats mellan ytorna samt hur ventilationen ser. Betongkvalitén spelar också roll, "självtorkande" betong till exempel. Som texten i SS-EN 1995 nu är utformad så är definitionen på klimatklass 2 att relativa fuktigheten får överstiga 85% några få veckor per år. Återkommande hög fuktighet under några få veckor år. En rimlig tolkning är att använda klimatklass 2.

 

SS-EN 1995 Böjning och skjuvning i kombination

Fråga publicerad 2019-08-30.

Fråga: Hur det fungerar med samtidig böjning och skjuvning, tex. över innerstöd. Hittar inga kombinationer för det och dem borde påverka varandra enligt Mohrs cirkel, även om materialet är ortotropt kan man tycka. Är det så att man behandlar dem som helt separata fenomen och uppfyller kraven (6.11, 6.12) samt (6.13) och i sådana fall, hur har man tänkt när man inte kombinerar dem?

Svar: SS-EN 1995 anger inga sådana kombinationer. Det som finns är avsnittet 6.2 "Dimensionering av tvärsnitt utsatta för sammansatta spänningar" förutom böjning i tvåriktningar. 6.11, 6.12 och 6.13 som naturligtvis skall uppfyllas liksom tryck vinkelrätt fibrerna vid upplag samt urtag vid upplag. Dessa begränsar indirekt tvärkrafterna

 

 

SS- EN 1995 Nedböjning

Fråga publicerad 2019-08-30.

Fråga: Vad gäller vid beräkning av den slutliga nedböjningen i kvasipermanent lastkombination? Exempelvis en fritt upplagd balk med jämnt utbredd last. Enligt SS-EN1990 kan man tolka det som om den slutliga nedböjningen är (5L^4/384EI)x(g_k+ ψ₂xq_k)x(1+k_def). Enligt SS-EN 1995 tolkas den slutliga nedböjningen som u.inst(g_k)x(1+ k_def) +u.inst(q_k)x(1+ψ₂x k_def). Spontant känns det som om den slutliga nedböjningen i SS-EN 1995 ger ett lite för stort värde. Vilken standard ska man gå på när man räknar på den slutliga nedböjningen?

Svar: SS-EN 1995 gäller för trä.

 

SS-EN 1995-1-1 – Minsta avstånd för spik och skruv

Fråga publicerad 2019-05-23.

Fråga: Måste centrumavstånden i SS-EN 1995 (Tabell 8.2, Tabell 8.4 och Tabell 8.6) uppfyllas om man fäster två skruvar/spikar vinkelrätt fiberriktningen, men med 90°vinkelskillnad runt fiberriktningens axel? Tycker det borde gå att använda ett mindre avstånd med full bärförmåga, dock
får inte skruvarna/spikarna krocka med varandra förstås. Se
bifogad figur.

Svar: SS-EN 1995 skriver i överskriften till tabellerna att det avser minsta avstånd mellan spikar/skruvar. Det finns ingen anvisning om vilka avstånd en förbandsutformning som anges i frågan skall vara. Ett antagande blir då att avståndsregler I SS-EN 1995 skall gälla såvida inte det finns ETA:n (European Technical Assesment) med förbandsutformningar som visar annat.

Den visade utformningen av skruvar kan medverka till att armera trästycken och motverka sprickbildningar på grund av fästdonen.

 

SS-EN 1995-1-1 – Självborrande skruv

Fråga publicerad 2019-04-04.

Fråga: Vid beräkning av bärförmåga för tvärkraft enligt kap 8.7.1(3), där skruvarna har d_ef ≤ 6 mm hänvisas till reglerna för spik i kap 8.3.1. Min fråga är vilken kolumn av minsta kant- änd och centrumavstånd i Tabell 8.2 som ska tillämpas. Om tillverkaren anger att förborrning inte behövs vid montage av skruven, ska då kolumnen "med förborrade hål" användas? Vid jämförelse med Tabell 8.4, som gäller om d_ef > 6 mm, finns endast kolumnen motsvarande "med förborrade hål" eftersom vanliga skruvar enligt kap 8.5.1 måste monteras i hål

Svar: Frågeställaren anger inte om skruven är det.

1. Ytterdiameter skall användas för avstånd inte d_ef.

2. Finns CE-märkning och prestanda deklaration skall den dokumentationen tala om vad som gäller. Den innehåler också information om andra hållfastsparametrar som behövs för dimensioneringen, flytmoment t.ex.

Finns inte sådana uppgifter tillgängliga kan heller inte någon tillförlitlig dimensionering göras och därmed ska fästdonet inte användas för bärande ändamål.

Skulle det vara så att trots att skruven är CE-märkt och har en prestandadeklaration men uppgift saknas om hålet som den självborrande skruven gör är att betrakta som förborrat eller inte, bedöms de avstånd som är på säkra sidan att användas. Det vill saga utan förborrade hål.

Om inte tillverkaren har några andra uppgifter (verifierade) bör försiktighetsprincipen gälla med andra ord:

- Infästningen jämställs med spik (< 6 mm)

- Minsta avstånd tabell 8.2 och utan förborrade hål.

Det är även logiskt då självborrande skruv tränger undan trä vilket kan ge en spjälkning av materialet och inre spänningar. Förborrning ger nästan inga inre spänningar.

 

 

SS-EN 1995-1-1 – Indelning av klimatklasser

Fråga publicerad 2019-04-04

Fråga: Jagundrar över indelning av klimatklasser enligt SS-EN 1995. Enligt Svenkt trä: https://www.svenskttra.se/siteassets/6-om-oss/publikationer/pdfer/dimensionering-av-trakonstruktioner-1-2016.pdf : Klimatklass
1 – då medelfuktkvoten i de flesta barrträslag inte överstiger 12 % Klimatklass
2 – då medelfuktkvoten i de flesta barrträslag inte överstiger 20 % Klimatklass
3 – då medelfuktkvoten i de flesta barrträslag överstiger 20 %. Alltså
medelfuktkvot vid 20 % för Klimatklass 2 resp. 3. I En pdf från eurocode
software AB http://www.eurocodesoftware.se/kurs/eurokod_revA/pdf/Eurokod_5_Tra.pdf går
gränsen vid 18 %. Har dessa tolkats på olika vis eller är det en ny
uppdatering? Jag undrar alltså vid vilken fuktkvot som gränsen går för
Klimatklass 2 resp. 3.

Svar: Klimatklasserna i SS-EN 1995 bygger på den omgivande luftens relativa fuktighet, RF eller RH. Den jämviktsfuktkvot som träet ställer in sig på om RH är konstant under en längre tid finns det diagram för i flera olika handböcker som beskriver fenomenet. Normalt varierar RH över tiden och så också fuktkvoten i träet. Dessutom varierar också fuktkvoten i trämassan från ytan och inåt. Så det är en medelfuktvkot som är mest relevant. Tittar man på nätet i Träguidens diagram t.ex. så kan läsa ut ungefärliga fuktkvotsnivåer.

Klimatklass 1: Över 20oC och 65 % RH endast under några få veckor om året så innebär det enligt diagrammet i Träguiden ca 12 % fuktkvot under några veckor kanske någon enstaka % till under någon vecka.

I SS-EN 1995 så står ett förtydligande under beskrivningen av klimatklass 1 och som anger medelfuktkvot 12 % för barrträd.

Klimatklass 2: Över 20oC och 85% RH endast under några få veckor om året så innebär det enligt diagrammet i Träguiden ca 18% fuktkvot under några veckor och kanske någon % till under någon vecka.

I SS-EN 1995 så står ett förtydligande under beskrivningen av klimatklass 2 och som anger medelfuktkvot 20 %.

Klimatklass 3: Fuktigare än klimatklass 2.

Det finns andra mätningar och diagram i t.ex. Byggvägledning för trä där man lagt in ett spann för klimatklasserna inte en övre gräns.

Fuktkvoter i det här sammanhanget skall inte tolkas som en siffra med 1% noggrannhet utan mera som riktvärden.

 

 

 

SS-EN 1995-1-1:2004 (Sv) – Kopplad densitet

Fråga publicerad 2019-03-13.

Fråga: Jag undrar vad som menas med den kopplade densiteten i ekv. 8.40a, 8.40b?

Svar: Det är den trädensitet som använts vid provning enligt SS-EN 14592 av skruvens utdragshållfasthet. Densiteten skall finnas angiven i tillsammans med utdragshållfastheten i CE-märkningen eller prestandadeklarationen.

SS-EN 1995-1-1 Trä, allm

Fråga publicerad 2018-11-19

Fråga:I have a question regarding cracking factor for the reduction of shear strength, which "För limträ och virke helt eller delvis exponerat för nederbörd och solstrålning bör k_cr=0,67 användas...".

A previous questioner already noted it is somewhat ambiguous. I have an outside timber structure (service class 2), which is covered by UV-resistant, IR-absorbent polycarbonate cladding, meaning the timber is somewhat exposed to radiation, but not fully. This cladding extends outside the timber, meaning the timber is only exposed to precipitation if the angle of the rain is more than 23 degrees (typical angle is no more than 16 degrees during intense cloudburst). In summary, the timber is outside, partially exposed to solar radiation, but not exposed to precipitation at angles up to 23 degrees (driving rain). Does that mean I should use k_cr = 0.67 or k_cr = 0.86?

Svar:Allmänt råd, (inte föreskrift)

 "helt eller delvis exponerat för nederbörd och solstrålning bör k_cr=0,67 användas…".

 Application rule, (not principle)

 „fully or partially exposed to rain and sunrays”

 Is there a risk for exposure to rain and sunrays than k_cr = 0,67 shall be used.  (rain can occasionally be horisontal, especially at the Swedish west coast but also can local geometrical designs of the building and/or the buildings placements influence the direction of rain).

 It is up to the designer to make a judgement about the level of protection.   

 

 

Fråga: Med avseende på 3.7 i SS-EN 1995-1-1:2004 ska (P)
spik och klammer och skruv överensstämma med SS-EN 14592.
Kan man då utläsa från detta att även metallisk infästning för gipsskivor skall följa SS-EN 14592 om SS-EN 1995-1-1:2004 följs? Enligt svensk lag skall med andra ord, förutsatt att ovanstående påstående stämmer, gipsskruv, -klammer, -spik följa den harmoniserade standarden SS-EN 14592 från och med 1 januari 2011. Stämmer detta?

Svar: SS-EN 1995 behandlar inte gipsskivor utan bara träbaserade material. Detsamma gäller för SS-EN 14592.
Dock gäller SS-EN 1995-1-1 för bärande träkonstruktioner. De harmoniserade standarderna gäller för deprodukter som finns definierade i respektive standard.

SS EN 1995 Nedböjning

Fråga: En fråga kring ekvation 7.3  w/F ≤ α  

. Tolkar den som att nedböjningen av en kortvarig punktlast F på 1 kN, får ge en nedböjning på max 1,5 mm (som sviktkriteriet i BKR). Stämmer det att kravet kontrolleras endast med punktlasten F = 1 kN och att bjälklagets egentyngd inte ska medräknas?

Svar: Ja, det är korrekt uppfattat. Kravet på max 1,5 mm nedböjning gäller för en kortvarig punktlast på 1 kN; bjälklagets egentyngd skall inte medräknas.

SS EN 1995 – Material och utförandestandarder

Fråga: Jag har i uppdrag att införskaffa ev. material- ochutförandestandarder, som kan behövas för huskonstruktörer. SS-EN 338 och SS-EN 1194 är givna, menvad rekommenderas i övrigt? Vad gäller material så börkanske de vanliga k-skivorna, likt de som finns tabellerade i BKR, köpas in? Finns dessa sammanställda inågon standard eller dokument? Har avsnitt 5:4-5:6 iBKR ersatts av någon likvärdig standard i och med bytetill eurokoder?

Svar: Det finns en hel del normativa referenser till SS-EN 1995-1-1 (se avsnitt 1.2 i eurokoden), somtäcker alla de aspekter som nämns ovan. Restenav dessa avsnitt täcks av själva eurokoden och EKS.

SS EN 1995 – Bärförmåga på brickor

Fråga: Enligt SS-EN 1995-1-1, 8.5.2(3) framgår det att ”Bärförmåga hos en bricka bör beräknas med antagande av en karakteristisk tryckhållfasthet mot kontaktytan på 3,0 f_c,90,k ”. Kan detta tolkas som att tryckhållfastheten hos trät vid en bricka för en axiellt belastad skruv, för exempelvis dimensioneringar av spännstags- och räckesinfästningar, får sättas till 3,0 fc,90,k ? Eller att texten enligt SS-EN 1995-1-1, 8.5.2(3) ställer krav på att endast brickan ska vara överstark, och att trät fortfarande ska dimensioneras för högst 1,0 f_c,90,k ?

Svar: Detta ska tolkas på sådant sätt att tryckhållfasthetenhos trät vinkelrätt mot fiberriktningen får sättas till 3,0 f_c,90,k. Orsaken till att man får använda ett så högt hållfasthetvärde för detta lastfall, är att belastningsytan är liten och att membraneffekter uppträder i träfibrerna längs med brickans randzon, samtidigt som en större hoptryckning accepteras i trämaterialet för detta lastfall. Jämför med SS-EN 1995-1-1 avsnitt 6.1.5, där man vid små upplagsytor beaktar dessa båda effekter med A_ef och k_c,90.
Man kan notera att det inte finns några begränsningar i SS-EN 1995-1-1 med hänsyn till brickans storlek. Nyligen utförda provbelastningar av syllar indikerar att uttrycket för tryckhållfastheten 3,0 f_c,90,k inte bör användas för brickor större än 50 mm. Se referens nedan.

Girhammar, U.A., Källsner, B.: Design aspects onanchoring the bottom rail in partially wood-framedshear walls. CIB/W18 Meeting, Dübendorf, Zwizerland, August 23-27, 2009.

Denna tolkning stöds också av två läroböcker (har inte kontrollerat fler):
“Structural Timber Design to Eurocode 5” by JackPorteous and Abdy Kermany, United Kingdom, 2007.

“Design of timber structures” med kända profiler så somförfattare från de tekniska universiteten i Sverige, utgiven av Svenskt Trä 2011.

Det finns skäl att ändra texten i Eurokod 5 så att det tydligare framgår hur texten ska tolkas.

SS EN 1997 – Karakteristiskt värde på bärförmåga

Fråga: För Eurokod SS-EN 1995-1-1:2004, sid 27, kap. 2.4.3 används R_k vid beräkning av bärförmåga. Var hittar man värden på R_k, d.v.s. karakteristiskt värde på bärförmåga för trä?

Svar: I kap.3 SS-EN 1995-1-1:2004.2 anges hur manbestämmer hållfasthets- och styvhetsparametrar för träoch träbaserade material. I kap 3.2 (1)P hänvisas tillstandarden SS-EN 338 där karakteristiska hållfasthetsvärden (böjhållfasthet f_m,k draghållfasthet parallellt med fibrerna  etc.) för sågat konstruktionsvirkeredovisas. Om man exempelvis är ute efter att bestämmadet sågade virkestvärsnittets karakteristiska bärförmågaRk med avseende på dragning, får man denna genomatt multiplicera ft,0, k med det nominella värdet påtvärsnittsytan (se kap 2.4.2 (1)).

SS EN 1995 – Skjuvhållfasthet

Fråga: Enligt 6.1.7 (2) bör inverkan av sprickor beaktas vidberäkning av skjuvkraftsbärförmåga genom reduktionav balkbredden. Denna reduktion ger tillsammans meddet sänkta värdet på skjuvhållfastheten en mycket storreduktion jämfört med BKR.
Är det meningen att inverkan av sprickor alltid skabeaktas? Det slår mycket hårt på småhusbyggande,där vi ofta har korta balkar där tvärkraften är dimensionerande. Jag har hört att man i Danmark har manvalt att bortse från inverkan av sprickor.

Svar: De ”gamla” värdena för skjuvhållfastheten är för höga, eftersom de bestäms enligt en provningsstandard med osprucket material. I praktiken förekommer dock alltid sprickor, åtminstone efter någon tid. Detta gäller särskilt för limträ och mycket stora tvärsnitt hoskonstruktionsvirke. Hos typiskt svenska dimensionerav regelvirke borde det vara ett mindre problem. Jag vet inte vad den svenska nationella bilagan säger omdetta (jag har inte deltagit i standardiseringsarbetetunder senare år), men det är rimligt att välja 

 när det rör sig om normalt regelvirke som torkats i torkugn. Om man i Danmark tillämpar 

 även hos limträ har de ett säkerhetsproblem. I Trafikverkets regler används de rekommenderade värdena som anges i standarden.

SS EN 1997 – Spikplåt

Fråga: I tabell 2.3 finns γM angivet för spikplåt till 1,25. Men det finns inte angivet att det bör vara två olikavärden (ett för förankring och ett för stålkontroll). Här har flera andra länder gjort nationella val därdetta har separerats enligt nedan.
Man kan tänka sig att använda 

1,0 för stålkontrollen, eftersom man då kan ta värden från SS-EN 1993-1-1. Är detta något som borde stå i NA för Sverige också?

Svar: Eftersom vi inte angett något nationellt val för punkten 2.4.1 i SS-EN 1995-1-1 är det de rekommenderade värdena som gäller. För spikplåtar är γM 

1,25 och det är det värdet som ska användas. Detta gäller för spikplåten och det verkningssätt den har. För kontroll av stålet ska man använda sig av SS-EN 1993.
När det gäller kontrollen av hållfastheten hos plåtmaterialet (dragning, tryck och skjuvning) behöverman enligt 8.8.3 inte beakta inverkan avkmod (klimat och lastvaraktighet). Detta måste man närdet gäller förankringshållfastheten.
Naturligtvis är det rimligt att förutsätta en mindre variation i plåtmaterialets korttidshållfasthet än i trämaterialets korttidshållfasthet något som motiveraren lägre partialkoefficient för plåtmaterialet. Vi stöder därför principiellt förslaget att ha differentierade partialkoefficienter. Det som möjligen talar emot är att normen blir något mer komplicerad.

SS-EN 1995 - Hänvisning vid plywoodkvalitet

Fråga: Om jag i föreskrifter anger att plywood skall hålla kvalitetsklass F 20, måste jag då hänvisa till någon annan bestämmelse än SS-EN 1995-1-1? Måste jag hänvisa till t. ex SS-EN 12369-2:2011 för att alla skall veta vilken skiva som avses?

Svar: Nej, det räcker att hänvisa till SS-EN 1995-1-1:2004. I avsnitt 3.5 sägs att träbaserade skivor ska överensstämma med SS-EN 13986, vilken anges som en normativ hänvisning i avsnitt 1.2. Där hänvisas också till SS-EN 636. Både SS-EN 13986 och SS-EN 636 hänvisar i sin tur till SS-EN 12369-2.

Det är naturligtvis inte fel att hänvisa direkt till SS-EN 12369-2 eftersom det underlättar för användaren/byggaren.

SS EN 1995-2 – Förskjutningslängd mellan stumfogar

Fråga: I avsnitt 6.1.2 (10) i SS-EN 1995-2 ges tre villkor som bestämmer erforderlig förskjutningslängd mellan stumfogar i intilliggande lameller inom ett avstånd av minst fyra lamellbredder. Vi har jobbat utifrån dessa tre kriterier i många år utifrån utkast av en ny utgåva av standarden och då tillämpat synsättet att förskjutningslängden inte får vara mindre än något av de tre kriterierna. Dvs att man väljer det kriterie som kräver max förskjutningslängd = störst bärförmåga. Den formulering som dock används i (10) med "MIN" framför kriterierna är olycklig och indikerar att man kan ta min värdet av dessa tre kriterier i likhet med hur det används i övrigt i standarden. Hur skall kriterierna tolkas, min värdet av de tre eller inte mindre än något av de tre? Om er bedömning är min värdet av de tre så kommer följdfrågan - vilken är den minbredd på balkar som man då får använda? Är det godkänt med 1,2 m:s förskjutning och mycket breda balkar?

Svar: Avståndet mellan stumfogar får inte vara mindre än l₁, där l₁ är det minsta av 2d och 30t och 1,2 m. 2d =1,2 m ger d = 0,6 m stagavstånd. Om avståndet mellan förspänningsstagen är mindra än 0,6 m kan avståndet mellan stumskarvar också minskas, men så att det ändå är 2 stag mellan närliggande stumskarvar. Om avståndet mellan förspänningsstagen är större än 0,6 m, så gäller l₁=1,2 m.

30t=1,2 m ger t= 0,04 m. Om t är mindre än 0,04 m kan avståndet minskas, t ex om man har lameller av smala brädor med tjockleken t=0,03 m så blir l1=0,9 m. Om t är större än 0,04 m, så gäller l₁=1,2 m. Krav på min- eller max-tjocklekar på lameller anges inte.

SS-EN 1995-2 – Last vid kontroll av nedböjning

Fråga: Vilken last ska användas vid kontroll av nedböjning på en träbro?

TRVK Bro B.3.4.1 anger att dimensionering med avseende på deformationer ska utföras för frekventa lastkombinationer och med beräknad nedböjning av trafiklast < L/400.

SS-EN 1995-2 anger att nedböjning av karakteristisk trafiklast ska begränsas till L/400.

Nedan har vi gjort en genomgång av nedböjningskontroll med tillhörande last/lastkombination.

Alla normer förutom SS-EN 1995-2 anger frekvent last vid kontroll av nedböjning.

Storleken på last bör rimligtvis vara materialoberoende.

Då detta är motstridiga uppgifter, så har vi valt att tillämpa frekvent Last i de fall bron ska dimensioneras enligt TRVK Bro 11. Frågan är väl vad vi skall använda då vi inte dimensionerar mot TRVK bro utan direkt mot SS-EN 1995.

Är det en felskrivning i SS-EN 1995? Ett enhetligt synsätt behövs oberoende om man dimensionerar enligt TRVK bro som krav eller direkt mot SS-EN 1995.

Kontroll av fria utrymmen under bron lastkombination
Frekvent 
TRVK Bro 11, B.1.4

Begränsning av nedböjning (L/400 för väg & GCbroar)                          
Lasternas frekventa värden                                   
TRVK Bro 11, B.3.4.2.1

Brukbarhetskriterier vägbroar, Bestämning av deformation                   
Frekvent lastkombination                                    
SS-EN 1990, A.2.4.2 (3) ANM. 1

Betongbroar;
?
SS-EN 1992-1, 7.4.1 SS-EN 1992-2, 7.4.1

Stålbroar, funktionskrav vägbroar, Beräkning av deformation              
Frekvent lastkombination                                    
SS-EN 1993-2, 7.8.1 (2)

Träbroar, Begränsning av deformation (< L/400-500 för vägbro?)       
Karakteristisk trafiklast                                        
SS-EN 1995-2, 7.2, tabell 7.1

Träbroar, Begränsning av deformation (< L/200-400 för GC-last?)     
Karakteristisk trafiklast                                        
SS-EN 1995-2, 7.2, tabell 7.1

Nedböjning av trafiklast inklusive gångbanelast (< L/400)                  
-                                                                                     
TRVFS 2011:12, 35 kap. 2 §

Svar: Bruksgränstillstånd definieras för att undvika stora nedböjningar eller vibrationer, som skulle kunna försämra användbarheten, utseendet eller komforten. Jämfört med brottgränstillståndet, är beräkningar i  bruksgränstillståndet inte avgörande för säkerheten för personer eller svåra skador på egendom.

Vid dimensionering är följande lastkombinationer aktuella i bruksgränstillståndet: karakteristisk lastkombination (för irreversibelt tillstånd,  t.ex. uppsprickning) och frekvent lastkombination (för reversibelt tillstånd, t.ex. nedböjning) samt kvasi-permanent lastkombination (för långtidslast, t.ex. vid krypning, uppsprickning). Om ett irreversibelt bruksgränstillstånd överskrids uppkommer en permanent skada, t.ex. en stor permanent nedböjning av en balk. Om ett reversibelt bruksgränstillstånd överskrids uppkommer en tillfällig olägenhet, t.ex. en tillfälligt stor nedböjning av en balk vid kortvarig hög last som upphör när lasten minskar. Man bör uppmärksamma att lastens frekventa värde inte är samma sak som en frekvent lastkombination där flera laster kan ingå.

För Svergie gäller följande enligt Trafikverket:

Enligt TRV FS 2011:12 gäller för Sverige: Nationella parametrar till SS-EN 1995-2, kapitel 7.2, 2§: Råd: Nedböjning av trafiklast inklusive gångbanelast  bör begränsas till l/400. (VVFS 2008: 400).

TRVK Bro 11 anger att dimensionering med avseende på deformationer ska utföras för de angivna lasternas frekventa värden. Beräknad nedböjning av trafiklast ska för väg- samt gång- och cykelbroar inte överstiga 1/400 av den teoretiska spännvidden.

För dimensionering enligt bara Eurokod är rekommendationerna mer otydliga:

I kapitel 7.2, tabell 7.1, i SS-EN 1995-2 finns rekommendationer för nedböjning för två typer av laster:

Karakteristisk trafiklast och Last av gång- och cykeltrafikanter eller låg trafiklast.

Den andra lasttypen (Last av gång- och cykeltrafikanter eller låg trafiklast) är otydlig vad som avses, då last av gång- och cykeltrafikanter är en typ av trafiklast, enligt SS-EN1991-2, Kapitel 5 Laster på gångbanor, cykelbanor samt gång- och cykelbroar. Karaktersistiskt eller frekvent värde eller lastkombination anges inte heller. Detta borde förtydligas i SS-EN 1995-2, vilka laster och lastvärden som avses. 

En motsvarande fråga har redan besvarats av Trafikverket som konstaterar att det är SS-EN 1990 som gäller eftersom det där i en princip (P) anges att för reversibelt bruksgränstillstånd ska frekvent värde användas.

I SS-EN 1990 anges följande i avsnitt 4.1.3:

”(1)P Andra representativa värden för en variabel last ska vara enligt följande:

(a) kombinationsvärdet, representerat av produkten ψ0 Qk, som tillämpas för verifiering i brottgränstillståndet

och i irreversibla bruksgränstillstånd (se kapitel 6 och bilaga C);

(b) det frekventa värdet, representerat av produkten ψ1Qk, som tillämpas för verifiering”

Så enligt SS-EN 1990 ska karakteristisk kombination (6.14) tillämpas på irreverisbla tillstånd och frekvent kombination (6.15) tillämpas på reversibla tillstånd.

Vidare anges i SS-EN 1990 bilaga A2 Tillämpning för broar följande:

”(4) De lastkombinationer som anges i uttrycken 6.14a till 6.16b bör tillämpas vid verifiering i bruksgränstillstånd.

Ytterligare regler, för verifiering av krav beträffande deformationer och svängningar, ges i A2.4.”

SS-EN 1995-1-1 - Skillnad mellan tvåsidigt och ett fyrsidigt fritt upplagt träbjälklag

Fråga: Jag söker information om vad de stora skillnaderna är mellan ett tvåsidigt och ett fyrsidigt fritt upplagt träbjälklag rent definitionsmässigt. I en artikel som jämför olika länders nationella val i Eurokoderna gällande vibrationsdimensioneringen (avsnitt 7.3 i EK5), så använder sig olika länder av olika upplagsförhållanden. Antingen tvåsidigt eller fyrsidigt, men jag kan inte hitta någon direkt definition om vad som är vilket.

Svar: I den svenska versionen står fyrsidigt upplagt men vad det betyder är inte helt klart. Det handlar om bjälklag som bjälkar i en riktning och skivor i den andra. Det är klart att bjälkarna ska ha ett upplag t. ex en regelvägg. Skivorna kan ha upplag en bjälke som antingen bär själv eller är understödd av en vägg. För skivorna är det klart att en bjälke i kanten är ett upplag men om det inte klart att den är ett upplag för bjälklaget. Det kan vara anledningen till att man översatt olika. Min bedömning är att det inte spelar någon roll. Reglerna är baserad på en metod utvecklad av Sven Ohlsson då vid CTH och han kan måhända bidra med en säkrare tolkning.

I SS-EN 1995-1-1 finns inte någon möjlighet att välja olika beräkningsmodeller för impuls eller frekvens. Att olika länder skulle ha olika modeller framstår därför som underligt, om egenskapskravet bärförmåga, stadga och beständighet regleras genom eurokoderna i dessa länder. Om en del länder har andra modeller än de i eurokoden angivna beror det nog i så fall på att de på eget bevåg har infört något i den nationella bilagan som det inte finns stöd för i eurokoden.

Ett träbjälklag har vanligtvis endast någon nämnvärd böjstyvhet kring en rotationsaxel, medan t.ex. betongbjälklag ofta har en avsevärd böjstyvhet kring två axlar. I dag bygger vi i vissa fall träbjälklag som massiva (korslimmade) konstruktioner. Dessa träbjälklag har en böjstyvhet som är av samma storleksordning kring båda axlarna. Detta leder till styvare bjälklag, särskilt vid fyrsidigt upplag eller för en punktlast. Om man för ett sådant bjälklag endast räknar rotation kring en axel erhålls felaktiga värden på både nedböjning och frekvens/impuls.

Ytterligare information/referenser finns i Boverkets handbok Svängningar, deformationspåverkan och olyckslast. http://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/1994/svangningar_deformationspaverkan_och_olyckslast.pdf 

SS-EN 1993-1-1 och SS-EN 1995-1-1 Stålförstärkta träbalkar

Fråga: För att beräkna (i mitt fall stålförstärkta träbalkar) m.h.t. kapitel 6.3.3 och ekvation 6.31 i SS-EN 1995-1-1 ska σ krit beräknas m.h.t. 5 % fraktiler för styvhetsvärden. Dock anges endast stålets styvhetsvärden i medelvärden.

Hur ska man handskas med denna problematik? Om standardavikelsen anges kan jag på egen hand räkna 5 % fraktilen vid normalfördelning, dock anges detta inte i SS-EN 1993. Går det att få reda på standardavikelsen för stålets E modul och G-modul eller helst 5 % fraktilen för dessa parametrar.

Svar: Frågan hur man ska göra med konstruktioner av blandade material behandlas inte i Eurokoderna utom i SS-EN 1994 som behandlar samverkan mellan stål och betong. En rimlig tolkning är att använda reglerna för det dominerande materialet. Här är det då fråga om att bedöma vilket av materialen som bidrar mest till den aktuella bärförmågan, vilket fordrar en viss insikt.

Om det är trä som bidrar mest så utgår man från SS-EN 1955-1-1 men den behandlar endast trä. För stålet bör man använda SS-EN 1933-1-1och dess definitioner av materialegenskaper som inte är definierade som fraktilvärden. Stålet räknas om till en ekvivalent träarea med faktorn Estål/Eträ. E-modulen för stål varierar så lite att man alltid använder 210 GPa och det kan göras även i detta fall. När det gäller hållfastheten hos stål är de karakteristiska värdena ungefär 1 percentiler men använd dem i alla fall.

EN 1995-1-1 Vippning för träbalk

Fråga: Håller på och tittar på vippning för en träbalk och har lite problem att hitta värdet för skjuvmodulens 5-procentsfraktil. Den skall användas för att beräkna kritisk böjspänning enligt SS-EN 1995-1-1 kapitel 6.3.3 och formel 6.31. Har letat i olika litteratur och hittar inte värdet angiven i balktabeller. I SS-EN 1194 finns endast vanlig skjuvmodul att hitta för olika trä- och hållfasthetstyper.

Var hittar jag värdet för skjuvmodulens 5-procentsfraktilen angiven?

Avser K_v-värdet vridstyvhetens tvärsnittsfaktor?

Svar: SS-EN 1194 är ersatt av SS-EN 14080:2013. I SS-EN 14080:2013 anges skjuvmodulen G_g,05. För G_{L 20c} till G_L32c anges G_g,05 till 540 MPa. För G_{L 20h} till G_{L 32h} anges samma värde, 540 MPa för G_g,05. K_v är detsamma som I_tor

SS-EN 1995-1-1 – Kontrollplan för träkonstruktioner

Fråga: Jag har en fråga angående kontrollplan för träkonstruktioner enligt SS-EN 1995-1-1 avsnitt 10.7. Finns det någon handbok med tips på hur man utformar en sådan? Jag tänker mig något liknande den handbok som finns för stål, Handbok för tillämpning av SS-EN 1090-2, från SBI. Eller har någon hos Er något tips på var jag kan leta och få inspiration?

Svar: Några exempel på publicerade kontrollplaner för just träkonstruktioner enligt SS-EN 1995-1-1 avsnitt 10.7 känner vi inte till. Ett förslag kan vara att titta på kontrollplaner som kvalitetsansvariga använder till småhus och vidareutveckla en sådan.

En allmän kontroll ska alltid göras av att utförandet stämmer överens med konstruktionshandlingarna. Utöver den allmänna kontrollen ska även särskilt viktiga delar kontrolleras särskilt beroende på konsekvenserna av ett brott. Utförandekontroller benämns grundkontroll och tilläggskontroll i 14 – 18 §§ i avdelning A respektive 1 § i avdelning B i EKS 9. Dessutom krävs alltid dimensioneringskontroll för konstruktionsdelar i säkerhetsklass 2 eller 3.

Byggherren ska också se till att mottagningskontroll görs för att verifiera att de material och de egenskaper dessa antas ha och som är en förutsättning för dimensioneringen också används i det faktiska byggnadsverket.

SS-EN 1995-1-1 – Tryckspänningar vinkelrätt fibrer

Fråga: Vi håller på uppdatera våra dimensioneringsprogram efter SS-EN 1995-1-1-, upptäckte då att materialvärden för tryckspänning vinkelrättmot fibrer (f_c90k) drastiskt har förändrats från BKR 2003. Vi får problem med t. ex upplagslängder för balkar som nu blir betydligt mycket längre. Varför har det förändrats?

Svar: Skillnad i värden beror på typ av provningsmetod som använts vid bestämning av tryckhållfastheten. För flervåningsbyggnader i trä kan höga tryckspänningar vinkelrätt fibrerna orsaka besvärande deformationer om inte anpassningar i konstruktionen görs för att undvika detta. Ett interimistiskt förslag till tryckspänning vinkelrätt fibrerna har tagits fram. Det är dock inte införlivat i EKS 9.

Ett remissförslag till EKS 10 lyder:

"

Stycke 2.4.1(1)P

Allmänt råd

7a § Om verifiering för tryck vinkelrätt mot fiberriktningen avser dimensioneringssituationer där konsekvensen enbart är förhöjda deformationer som inte har någon väsentlig inverkan på systemets stabilitet och bärförmåga kan γ_M = 1,0 och k_mod =1,0 användas när dimensionerande hållfasthet f_c,90,d beräknas. Exempel på sådana fall är intryckning av reglar mot syll och hammarband i låga byggnader, samt upplagstryck mot balkar. För fall där intryckning av träet kan bedömas påverka bärförmågan (t.ex. lokalttryck i fackverk som kan indirekt påverka bärförmågan hos träelement i fackverket) eller där deformationer har väsentlig effekt för funktionen (t.ex. vid höga byggander där deformationer adderas över många våningsplan) bör i tabell 2.3, i SS-EN 1995-1-1 rekommenderade partialkoefficienter användas. För andra materialvärden används i tabell 2.3 i SS-EN 1995-1-1 rekommenderade partialkoefficienter. (BFS 2015:xx)."

SS-EN 1995-1-1 – Träbaserade skivor och spik

Fråga: Har två frågor kring spik och ekvation (8.26). Räknas träbaserade skivor som ”timber” för att räkna spik i träbaserade skivor? Hur hanterar man spik i träbaserade skivor?

Svar: Spik enligt standardutförande skall vara CE-märkt enligt SS-EN 14592. Genomdragshållfastheten kan beräknas enligt ekvation (8.26) i SS-EN 1995-1-1 om den inte provas fram. I ekvation (8.26) anges att virkets karakteristiska densitet skall användas. I SS-EN 14592 anges att man räkna fram genomdragshållfastheten med relevanta uttryck enligt SS-EN 1995-1-1 i annat fall provas fram. Tolkningen blir att för annat material än virke, t.ex. träbaserade skivor skall genomdragshållfastheten provas fram. 

EN 1995-1-1 – Lastkombinationer och varaktighet

Fråga: Varför är det den kortvarigaste lasten i en lastkombination som bestämmer grupptillhörigheten vid bestämning av materialvärde i brottgränstillståndet?

Svar: Vid en statistisk beräkning av tillförlitlighet med hänsyn till lasternas varaktighet, uppträdande och materialets hållfasthetsegenskaper blir det så här. Det innebär också att man måste kontrollera andra lastkombinationer med tanke på varaktighet. (se t.ex. artikel från Aalborg Universitet; "Reliability Based Calibration of Load duration factors for Timber Structures").

SS-EN 1995-1-1 - Inträngningsdjupet för den gängad del, l_ef

Fråga: Om man ska beräkna karakteristisk utdragsbärförmåga enligt ekvation (8.38) i SS-EN 1995-1-1 så stöter man på variabeln l_ef.

Definitionen under formeln lyder:

" l_ef    är inträngningsdjupet för den gängade delen, i mm;"

Om man ska fästa en 10mm plåt (genomsticksmontage) och har en delvis gängad skruv (t.ex. 100 mm skruv med gängdiameter 12, halsdiameter 8 och gänglängd 60 mm), ska l_ef vara 100-10=90mm eller 60mm d.v.s. motsvara inträngningsdjup eller effektiv gänglängd?

Svar: Den gängade delen enligt förslaget ovan är 60 mm.

 

SS-EN 1995-1-1 - Tvärkraftskapacitet i trä

Fråga: Jag undrar över det här med tvärkraftskapaciteten i trä, SS-EN 1995-1-1 avsnitt 6.1.7(2).

Där står det att det är k_cr=0,67 som gäller för konstruktionsvirke och limträ. Det verkar ju stämma med vad SIS svarar på en fråga om skjuvkapacitet (se länk: www.sis.se/tema/eurokoder/FAQ-ssen-1995/)

I EKS 9 står att ”För limträ och virke helt eller delvis exponerat för nederbörd och solstrålning bör k_cr=0,67 användas…”.

Jag tycker inte att informationen är entydig och undrar om någon kan återkoppla och informera om vad som gäller?

Svar: Det är en fråga om fuktpåverkan och därmed risk för sprickbildning. Stora ändsprickor som fortsätter förbi upplaget och in på balken bedöms reducera bärförmågan med avseende på skjuvning. Ett väderexponerat läge ökar risken för sprickbildning.

 

EN 1995-1-1 – Dimensionering av skruv

Fråga: Är det rätt uppfattat att förband med genomgående bult, (d.v.s. där gängorna i bulten enbart håller mutter och kontaktytan för bulten mot trä är slät) skall räknas enligt avsnitt 8.5 [skruvförband], medan alla skruvar där gängorna skär genom trä skall dimensioneras enligt avsnitt 8.7 [Förband med träskruv]? Benämningen på avsnitten är något förvirrande.

I avsnitt 8.5.1.3 finns en hänvisning till avsnitt 8.2.3 [förband stål mot trä]. Avsnitt 8.7 saknar liknande hänvisning men jag antar att samma regler gäller även för träskruv?

Svar: Ja, skruv (bult) med gänga avsedd endast för mutter och bricka i övrigt slät (det kan vara en metallgänga utefter hela skruvstammen också) ska dimensioneras enligt avsnitt 8.5 och träskruv enligt avsnitt 8.7.

 

SS-EN 1995-1-1 – Krav på provningsförfarande vid CE-märkning

Fråga: I flertalet leverantörers material tillgodoräknas högre värden än vad SS-EN 1995-1-1 anger med avseende på förband mm. Exempel på detta är JOMA och Simpson Strong-Tie som generellt frångår regeln i avsnitt 8.2.3 (1) (som definierar skillnaden på huruvida en plåt skall betraktas som tunn respektive tjock) och generellt räknar med ekvationer för tjock plåt även om plåten är tunn enligt ovanstående avsnitt. Detta motiveras med att de har sökt och fått ETA (European Technical Assessments) för sina produkter och då kunnat påvisa att fästdonet pga. dess utformning beter sig som inspänt trots att plåten är tunnare än diametern för fästdonet. Jag antar att detta kan räknas in under avsnitt 5.2 i SS-EN 1990 där det står att dimensionering får baseras på provning. Min fråga är vilka krav som ställs på provningsförfarandet? Det finns vägledning i bilaga D men är det automatiskt säkerställt att kraven där är uppfyllda om tillverkaren fått ett ETA för sin produkt?

Svar: Ett ETA, eller EAD (European Assessment Document) som det numera kallas, skall följa gängse principer för utvärdering av provningsresultat. Provning och värdering av provningsresultat regleras enligt EN-standarder. Det kan dock finnas nationella skillnader i krav som gör att en produkts egenskaper relateras olika. Utfärdande av EAD sker efter ett remissförfarande där medlemsländerna deltar. För Annex D gäller dock att tabellen D1 inte får användas i Sverige.

Regeln om tabell D.1 gäller först från och med den 1 januari 2016. Under en övergångsperiod kan andra regler användas. Om man misstänker att prestandan hos en byggprodukt inte överensstämmer med deklarerade uppgifter kan man anmäla detta till Boverkets marknadskontroll. Som huvudregel bör man dock lita på de uppgifter som ges för produkter som har en prestandadeklaration och som är CE-märkta.

Den TAB (Technical Assessment Body) som tar fram en ETA bör kunna ge mera uppgifter om grunderna för bedömningen. Om de kan göra det beror på om den tagits fram under CPD (byggproduktdirektivet) eller CPR (byggproduktförordningen) och om en ETAG (European Technical Approval Guidelines), EAD eller CUAP (Common Understanding of Assessment Procedure) ligger till grund för en ETA.

På hemsidan för EOTA (European Organisation for Technical Assessment) kan man eventuellt hitta en vägledning för att ta fram en EAD/ETA för en produkttyp.

 

EN 1995-1-1 – Konstruktionsplywood och CE-märkning

Fråga: Vad är det för regler som gäller för konstruktionsplywood? Kan man översätta P 30 till en SS-EN-standard?

Svar: Konstruktionsplywood skall numera vara CE-märkt enligt SS-EN 13896. Plywood klassas numera på ett annorlunda sätt än tidigare. Tekniska klasser är EN 636-1 S plywood i torrt klimat, EN 636-2 S i fuktigt klimat och EN 636-3 S för utomhusbruk. S står för ”Structural”. Ur dimensioneringssynpunkt så skall det också finnas uppgift om böjhållfasthet, E-modul och densitet. Det finns klassningar där man klassar böjhållfastheten räknat på hela tjockleken. T.ex. F15/5 som innebär att karakteristisk böjhållfasthet är 15 MPa räknat på alla fanér, hela tjockleken i ytfanérens fiberriktning och 5 MPa vinkelrätt ytfanérens fiberriktning. E-modul klassas på samma sätt t.ex. E70/30 som anger 7000 MPa parallellt med ytfanérens fiberriktning och 3000 MPa vinkelrätt ytfanérens fiberriktning. Ytterligare hållfasthetsegenskaper kan lämnas av plywoodproducenterna i produkternas prestandadeklaration.

 

SS-EN 1995-1-1 - Total stabilisering av ett byggnadsverk

Fråga: Vilka krav ställs i SS-EN 1995-1-1 gällande total stabilisering av ett byggnadsverk?

Jag utför lastnedräkning och konstruerar olika konstruktioner, men för det mesta är inom småhusbyggnad och upptill 2,5 - 3 våningsplan (som stomme är trä - och stålkonstruktioner). I byggprojektet av industrihallar har det hänvisat till BKR-2:112 för totalstabilitet. I mitt arbete utgår jag ifrån SS-EN 1990 och 1991 samt respektive Eurokod avseende val av stommaterial plus EKS 9, för verifiering av bärförmåga mm. För horisontalstabilisering av träregelstommar använder mig av boken av B. Källsner och U. A. Girhammar, som ett komplement

Svar: Det som brukar tolkas som ett byggnadsverks totalstabilitet, förutom geoteknisk stabilitet och stabilitet med hänsyn till seismisk påverkan är byggnadsverkets statiska stabilitet som en samverkande helhet eller samverkande enheter. Olika stomtyper kräver olika former av systemanalyser och olika enskilda stomelement kräver olika typer av analyser. I SS-EN 1990 avsnitt 2 Krav, beskrivs generella krav på ett bärverk. I de övriga eurokoderna finns anvisningar till stabilitetsanalyser med avseende på material. Fortskridande ras och hur den analysen skall tillämpas finns i en separat standard.

 

SS-EN 1995-1-1 – Figur 7.2

Fråga: I figur 7.2 anges beteckningen b för y-axelns variabel. Skall inte den vara "ny" d.v.s. impulshastighetsrespons(mm/N/s²)?

Svar: b i sorten m/Ns² är en konstant som är beroende av a = w/F (mm/kN). Kurvan har tre delar; b=110-15a, b =160-40a, 180 - 60a. ”ny”, ν beräknas genom uttrycket.

 

SS-EN 1995-1-1 – Tvärkraftsberäkning för träskruv

Fråga: I avsnitt 8.7.1 Tvärkraftsbelastade träskruvar, anges i (3) att om villkoren enligt (2) inte är uppfyllda ska en effektiv diameter baserad på 1,1 × kärndiametern (d_ef) användas för beräkning av bärförmågan. Vilka formler gäller detta för? Jag har ett förband med tjock stålplåt och franska träskruvar. Eftersom d > 6mm hänvisas jag först till avsnitt 8.5.1 där det finns "allmänna formler" där jag skulle kunna använda d_ef? Sedan ser jag i 8.5.1.3 en hänvisning till 8.2.3 och där hittar jag fler formler där d_ef skulle kunna användas? Ska d_ef användas överallt eller bara på vissa av ställena?

Svar: Det gäller för tvärkraftsberäkning. För träskruv med d_ef > 6 mm gäller reglerna i avsnitt 8.5.1. För träskruv med d_ef högst 6 mm gäller avsnitt 8.3.1. Generellt bör dock vid kontroll av tvärkraftshållfastheten minsta diametern användas, dvs. d_ef.

 

SS-EN 1995-1-1 - Axiellt belastade spikar

Fråga: I avsnitt 8.3.2 Axiellt belastade spikar, ekvation 8.24 (b), kombineras f_ax,k med t. I den underliggande texten anges att f_ax,k  avser spetsänden och att t avser spikhuvudsidan(?). Har jag missat något eller skall det verkligen vara så? f_ax måste väl anges separat för virkesdel 1 eller 2? I en jämförelse med figur 8.4 (a) och hur formel (8.24) skall se ut i ett tveskärigt förband enligt figur 8.4 (b) är också höljt i dunkel.

Svar: Skär brukar man bara använda vid tvärkraftsbelastning. I ekvation 8.24 är 8.24 a utdragskapaciteten för den spetsanslutna delen. Ekvation 8.24 avser den del där det kan bli genomdrag av skallen. Där tillgodoräknas både skallen genomdragskapacitet och den delen av spikstammen som finns i virkesdelen mellan spikskalle och nästa virkesdel, se figur 8.8 a. Om det är olika virkeskvalitéer i de olika delarna så blir det ett fax för varje del.  Avses tre delar som sammanspikas och spiken belastas axiellt så blir principen lika de som används i ekvation 8.24. Virkesdelen närmast skallen beräknas enligt 8.24b. Skall de övriga två delarna gemensamt ta upp draglasten så gäller ekvation 8.24a för de delarna. Är mothållet på den delen som är närmast spetsen blir det ekvation 8.24a på den delen. Den minsta kapaciteten dimensionerar. Alltså tillämpning av båda ekvationerna i 8.24. b för spetsdelen och a för de övriga.

 

SS-EN 1995-1-1 – Ekvation (8.10a)

Fråga: Har en fråga angående ekvation 8.10a: Varför får man i denna formel ej tillgodoräkna sig linverkan i förbindaren (d.v.s. en ytterligare term F_ax,Rk/4 saknas?). Överallt annars i ekvationerna så får man tillgodoräkna sig linverkan då förbindaren är vinklad. Jämför man med ekvation 8.6c som bygger på en snarlik brottmod fast vid trä mot trä så får man räkna så. Har man glömt denna term eller ska det vara så?

Svar: Ekvation 8.10a finns inte och jag antar att du menar ekvation 8.10c. Varje uttryck motsvarar en brottmod som visas i figur 8.3. Brottmoden c visar ett rent bäddhållfasthetsbrott. Spiken är rak och någon flytled i spikstammen uppstår inte. Det är 90° vinkel mellan spik och tvärkraft. I fallet 8c, figur 8.2 är spiken vinklad i förhållande till tvärkraften. 

 

SS-EN 1995-1-1 - 5 % -fraktilen för E-modulen

Fråga: När jag läser SS-EN 1995-1-1, sid 92-94  ser jag att man behöver 5 % -fraktilen för E-modulen. Hur kan man beräkna den?

Svar: Hållfasthetsegenskaperna för virke anges i standarden SS-EN 338:2009. Ett alternativ kan vara att använda Träkonstruktioner EK 5, Materialegenskaper och dimensioneringsregler för balkar, pelare och förband (SP rapport 2011:36).

 

SS-EN 1995-1-1 – Konstant belastning av klammer

Fråga: Läser i SS-EN 1995-1-1 att klammer måste vara räfflad om den ska utsättas för konstant belastning. Stämmer detta, utan undantag? Jag är i behov av klammer för infästning av innertaksskivor vilket innebär att de är konstant belastade?

Svar: I SS-EN 1995-1-1  avsnitt 8.4 Klammerförband, presenteras inte karakteristisk utdragsbärförmåga för klammer. Dock kan visst stöd fås från reglerna i avsnitt 8.3 Axiellt belastad spik, med några undantag i avsnitt 8.3.1.1.(4) om flytmoment, 8.3.1.1(6) diameter > 8 mm och 8.3.1.2(7) förborrning. I avsnitt 8.3.2(1) anges ”Spikar som belastas axiellt med permanenta laster eller långtidslaster ska vara av typen kamspik”. Tolkningen skulle då bli att släta kramlor inte kan användas vid permanenta lastfall.

 

SS-EN 1995-1-1 – Effektiv flänsbredd

Fråga: Vid beräkning av effektiv flänsbredd, för en T-balk (plywood som fläns och K-virke som liv) använder jag mig av SS-EN 1995-1-1, avsnitt 9.1.2 – Limmade balkar med tunna flänsar.

I mitt fall är det en konsol som ska beräknas (taktass) och plywooden ligger vinkelrät mot liven. Detta ger då; skjuvdeformation = 0,1× L och skivbuckling = 25×h_f. Där L = Balkens spännvidd och h_f = tjocklek på plywood (fläns) enligt tabell 9.1

Enligt detta blir alltid skjuvdeformationen dimensionerande när; L = 0,8 m – 3 m, och h_f = 16 mm.

Är detta rätt tolkat eller ska man tänka annorlunda när man beräknar en konsol?

Svar: L anges som balkens spännvidd som är avståndet mellan två stöd och tolkas som avståndet mellan momentnollpunkter i en kontinuerlig balk. Tolkningen för en konsol blir 2 x konsolängden.

Publicerad 2016-09-26

 

Till toppen av sidan

---