COP15: Standarders roll för biologisk mångfald

Den pågående artdöden och förlusten av ekosystem märks redan och hotar såväl våra levnadssätt samt tillgången till vissa livsmedel. På COP15 samlas just nu många länder för att komma överens om ett gemensamt ramverk som ska vända utvecklingen. "Standarder behövs som vägledning", säger Laura Linnala, projektledare på SIS.

Just nu pågår det årliga partsmötet om biologisk mångfald, COP15 i Montreal, där många länder ska enas om ett gemensamt ramverk för hur vi ska skydda och förbättra den biologiska mångfalden. Det är bråttom, för den pågående artdöden och förlusten av ekosystem märks redan. Krisen hotar våra levnadssätt och tillgång till såväl resurser som livsmedel. Ofta talas det om att 30 procent av land- och havsområden ska skyddas senast 2030, men givet takten med vilken läget förvärras kan det ställas krav på en högre andel.

I ramverket som diskuteras nu ingår flera delar – från hur vi stoppar den negativa utvecklingen till hur fattigare länder ska få möjlighet att göra insatser och hur de ska finansieras för utnyttjande, det som kallas för access and benefit-sharing i Nagoyaprotokollet.  

Standarder stöd för att göra skillnad

Det viktiga arbetet som pågår och som krävs framgent kommer att ha stor nytta av standarder. Med gemensamt framtagna vägledningar, krav eller metoder kan vi förenkla och effektivisera de åtgärder som behövs. På global nivå arbetar ISO/TC 331 Biodiversity med flera parallella förslag.

– Vi jobbar till exempel med hur organisationer ska beakta biologisk mångfald i sitt strategiska arbete och hur de kan mäta ett projekts påverkan på den biologiska mångfalden. Vi kommer även att ta fram vägledningar för hänsynstagande till biologisk mångfald i värdekedjor för råmaterial och livsmedelssektorn, säger Laura Linnala, projektledare på SIS.

År 2027 ska parterna återrapportera på sina aktiviteter enligt ramverket och med endast tre år kvar till 2030 behöver stora förändringar ha skett. Det råder osäkerhet kring hur länderna ska fördela ansvaret utifrån tillgången till resurser och engagemang. Även här kan standarder vara en nyckel.

– Totalt arbetar vi med fyra olika standardförslag och fler kommer att initieras framgent. Standarder behövs som vägledning för de aktörer som ska utföra olika insatser. Tack vare att de som har behov av standarden är representerade när standarden skrivs, får slutprodukten oftast stor acceptans och applicerbarhet. Standarder är helt enkelt dokumenterad kunskap.

Samarbete för standardisering inom biologisk mångfald

Det internationella standardiseringsarbetet inom biologisk mångfald har pågått sedan 2020 och idag deltar 58 länder i arbetet. Sverige har en aktiv roll och leder en av arbetsgrupperna, WG1 Terminology, genom SIS och Svenska miljöinstitutet.

– Gruppen har en viktig roll i arbetet eftersom vi tar fram en gemensam terminologi för området. Utan gemensamma definitioner riskerar vi onödig ineffektivitet och förvirring. Vi kommer inte omdefiniera det som redan har stor acceptans, utan titta på var det fortfarande kvarstår behov av gemensamma definitioner, säger Laura Linnala.

I standardiseringsarbetet kan alla som är intresserade vara med och tycka till genom den svenska nationella kommittén SIS/TK 623 Biologisk mångfald. Den speglar och reagerar i sin tur på allt som görs internationellt och representerar Sverige i det globala arbetet inom ISO. ISO består av 164 länder från alla kontinenter och skapar en gemensam rättvis spelplan, där alla länder har lika stort inflytande.

– En stor styrka med global standardisering är den rättvisa fördelningen av påverkan. På nationell nivå ser vi gärna att fler sektorer och branscher går med i kommittén, för att bredda perspektiven. På internationell nivå samverkar vi med många länder med vitt skilda perspektiv, säger Laura Linnala.

Inom ISO har alla länder en röst var och utvecklingsländerna får både finansiellt och kunskapsmässigt stöd, för att kunna vara med på lika villkor.

– Det är oerhört viktigt att utvecklingsländerna är med och delar sina kunskaper. De besitter mycket traditionell kunskap som alla har nytta av. Det är också de som drabbas hårdast av klimatförändringarna, som i sin tur snabbas på av förlusten av biologisk mångfald, säger Laura Linnala.