Standarder och certifieringar är viktiga i regionernas upphandling av allt från förband till kirurgiska instrument. Men det är dubbelbottnade verktyg. – Vi vet att det i Asien förekommer förfalskningar av certifikat som ISO 14001, där vissa certifieringar enbart bygger på leverantörers självskattningar utan någon tredjepartgranskning, berättar Pauline Göthberg som leder regionernas nationella kansli för hållbar upphandling.

Kansliet är ett samarbete mellan landets regioner, vilket landstingen numera heter, och syftar till att stödja upphandlarna i deras arbete. Samarbetet har sitt ursprung i rapporten "Vita rockar och vassa saxar" som visade på väsentliga etiska brister i landstingens upphandlingar. Slutsatsen var att anställdas rättigheter kränktes i produktionen av kläder, textilier och kirurgiska instrument som vid den tiden användes i svensk sjukvård.

Även om de kritiserade varorna köptes från svenska leverantörer, vilka i sin tur hade underleverantörer på andra sidan jordklotet, så fanns en läxa för landstingen att göra.

– Sjukvård syftar till att ge människor ett bra liv. Då ska upphandlingen inte bidra till motsatsen, säger Paulina.

Det första som hände var att de tre stora regionerna enades om en uppförandekod för leverantörer och 2012 bildades ett nationellt kansli för hållbar upphandling. Åtta riskområden identifierades, vilka fortfarande är läkemedel, livsmedel, IT, instrument, handskar och operationsartiklar, textilier, förbandsartiklar och medicinteknik.

Det här är ett svårnavigerat landskap där standarder objektivt sett är ett viktigt hjälpmedel. Det finns standarder för en rad olika branscher och områden som både är förankrade och kvalitetssäkrade.

– Här i Sverige finns SIS och revisionsföretagen som garanter bakom standarderna, säger Pauline. En standard eller motsvarande kan också hjälpa oss att göra ansvarsfulla produktval när vi vet att oberoende verifieringspartners granskar att kraven följs, både före och efter certifieringen.

Men Pauline ser även en annan verklighet i kansliets dagliga arbete. Det finns idag en uppsjö av standarder, certifieringar och riktlinjer. Alla har syftet att vägleda företagens arbete med hållbart företagande och används för att visa upp att företag lever upp till omgivningens krav och förväntningar. Det är en svårnavigerad djungel där frågan är vilka standarder eller certifieringar leverantörerna egentligen arbetar efter, vad de innebär och om det finns någon verklighet bakom dessa certifieringar.

Trots ett omfattande arbete går det inte helt att gardera sig mot otrevliga avslöjanden. Senast rapporterade medier om brott mot migrationsarbetares rättigheter i Malaysia vid tillverkning av medicinska engångshandskar. Vissa av de utpekade fabrikerna hade fått högsta betyg enligt en standard som skulle garantera etiska arbetsförhållanden för arbetare.

Ryggmärgsreflexen är att bryta kontraktet, men det hjälper inte de drabbade. Istället arbetar regionerna i dialog och samverkan med leverantörer för att skapa förbättringar.

– Även i den här fasen krävs ett strukturerat arbetssätt med rutiner för uppföljningar, så att leverantörerna uppfyller vad de lovat och att förhållandena förbättras, säger Pauline Göthberg.

Arbetet följer FN-organet Global Compacts principer kring mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och korruption.

Det har gått tolv år sedan avslöjandet som skakade om landstingsvärlden. Stickprovskontroller och leverantörsbesök visar att arbetssättet har en positiv effekt på såväl arbetsförhållanden som tillverkningens miljöpåverkan på andra sidan jordklotet.

Text: Janne Näsström

---