Denna standard fastlägger krav på glasningsmaterial för glasning av fönster i ytterväggar samt anger provningsmetoder för att bestämma dessa krav. Glasningsmaterial kan vara av typen kitt och fogmassor. Standarden är en försöksstandard i avvaktan på att större erfarenheter vinns om förhållandet mellan verkligt åldrande av glasningsmaterial och accelererat åldrande enligt denna standard. Två skilda provningsmetoder används - en laboratoriemetod och en metod för utomhusprovning av glasade fönsterbågar. Materialen kan vid laboratorieprovningen grupperas i två klasser med avseende på töjbarhet hos åldrade provkroppar. För att minska risken för adhesions- och kohesionsbrott får vid denna klassindelning töjningsmotståndet vid brott ej överstiga visst värde. Klass 1 avser kitter av traditionell typ med begränsad töjningsförmåga avsedda att användas i fönster där små rörelser i underlaget kan förväntas, t. ex i täckmålade fönster. Klass 2 avser kitt av fogmassetyp med avsevärd töjningsförmåga och avsedda att användas i de flesta typer av fönster.